Agility har jag pratat om länge att jag vill göra med Noblesse. Men aldrig riktigt kommit igång med, pga pengabrist, tills jag köpte egna hinder från Rusta. Då var vi plötsligt 4 som hade en massa hinder ! Detta resulterade till att vi började träna och körde vår grej liksom…Tills min 20 års dag kom och jag firade den med det underbara gänget FmH. Får en ram med blessan inuti och ett kuvert där det stod att dem hjälpte mig med sparandet till något jag ville göra.. Jag började tänka på en massa läger med hund och så vidare. Men det blev aldrig något, så detta kuvertet har legat och väntat på att bli öppnat tills Anki tipsade mig om en tränare. Jag kontaktade henne direkt, det slutade med att jag och Lisa nu tränar agility “varje” (försöker) söndag förmiddag, och vi har lärt oss massor !
Bless och jag kommer antagligen vara startklara till nästa säsong som ska bli såååå roligt ! Jag visste att bless var något sånär hinder säker, men jag trodde aldrig att jag skulle kunna springa knäpp tyst och bara signalera med min kropp vad hon ska göra. Och hon tar banne mig alla hinder på vägen även om jag står 1 – 1 ½ m ifrån ! Helt otroligt. Linda som tränaren heter, har fått mig till att förstå handlingen inom agilityn och även fått mig att sluta vara så “over the top” överallt ! JAg skrek HÄÄÄÄR hela tiden och visade med armarna och tjoade o stimmade, följde bless enda fram till tunnel öppningen och mycket mer… Men det behövdes tydligen inte, det var bara jag som skulle lära mig lite handling grunder och lita på min hund, som faktiskt kan hoppa ett hinder utan att jag skriker häääär eller Hoppaaaa !
Nej vet ni vad ! Har nog aldrig varit såhär glad över något vi tränat, jag brinner för detta och bless tycker det är riktigt roligt. Kampglöden börjar komma, men vi är inte där riktigt än. Att se sin hund vilja jobba med en är roligt och det stärker ens relation till varandra. Bless kommer med bollar och försöker dra av mig strumpan i soffan bara för att få igång mig.. Hon myser med mig på en helt annan nivå nu än vad hon gjorde förr. Och hon har alltid varit min Bebis men nu är hon sååå mycket mer. Jag trodde aldrig jag kunde älska denna hunden mer än vad jag redan gjorde, men joo, verkligen ! Hoppas verkligen hennes valpar får sin mammas lynne och kärlek!
Så nu har jag fått skriva av mig lite, ska försöka filma nästa träning när vi springer en bana, så ni kan få se vad vi gör
<3
Fotona nedan är från Böda Sand, Öland när vi var där på hundutställning.
Fotograf: Anders Bringsjö
Modell: Black Tracks Noblesse
Detta bildspel kräver JavaScript.























